Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den av Dieterich utgivna Mithrasliturgien följande
föreskrifter: sju dagar skall det heliga namnet
uttalas över kärlet, därefter är innehållet invigt och
äger trolldomskraft. Namnet, som är skrivet på ett
blad, avslickas och sväljes, och härigenom övergår
den dämoniska makten hos namnets bärare på den
som har sväljt det.
Även i den äldsta urkristendomen har man tydliga
spår av en namndyrkan, som i princip är fullkomligt
densamma som hos den samtida (och förkristna)
hedendomen. Apostlarnas under och kraftgärningar
utföras för det mesta på ett ytterligt enkelt, nästan
självklart sätt — »i Jesu namn». Bortsett från en
eller annan liten ceremoni är namnet Jesus Kristus
den enda utrustningen och det enda instrumentet
för deras undergärningar, genom vilka de slå den
otrogna massan med häpnad och bringa den till
tro [1]. De uttala namnet, och vad de önska sker.
Särskilt de första århundradenas vulgärkristendom,
sådan denna t. ex. kommer till uttryck i de apokryfa
Petrusakterna, vimlar av under som utföras i Jesu
namn: med detta medel utdriva apostlarna feber
och bota varje sjukdom, hänga människor upp i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
