Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att dö och uppstå med Kristus. Men detta den
döptes döende och uppstående kan omöjligt fattas
som en etisk process, enär för Pauli animistiska
åskådning nytt sedligt liv först kan uppstå, sedan
en ny naturlig grundval blivit given. Det är just
denna som åvägabringas i dopet, och först på den
kan och skall en ny sedlig utveckling höja sig. En
mystisk, fysisk och överfysisk förening med Kristus,
hans död och uppståndelse är det som den döpte
upplever: det är en ny skapelse, en pånyttfödelse,
som väl att märka icke symboliseras utan verkas
genom dopet. För Paulus är nämligen dopet icke
blott en symbol, utan framför allt ett sakrament,
som förmedlar delaktighet i uppståndelsekroppens
gudomliga substans. Ett mycket karaktäristiskt och
beviskraftigt vittnesbörd i denna riktning ger
aposteln själv, då han i I Kor. 15: 29 yttrar: »vad
skola eljes de göra, som låta döpa sig för de döda,
om överhuvudtaget de döda icke uppstå?» Detta
kan ej förstås på annat sätt, än att korintiska
kristna låtit döpa sig under redan avlidna
personers namn för att därigenom möjliggöra deras
uppståndelse. Paulus har ej ett ord av klander för
detta, han argumenterar tvärtom med den tanken
att de som göra detta, dock omöjligt kunna göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
