Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma grovt materialistiska uppfattning röjer sig
också i apostelns varning till Korintierna att ej
deltaga i hedniska offermåltider, enär man
härigenom kommer i samma intima förbindelse med
dämonerna som den i vilken nattvarden förbinder
den kristne med gud [1].
Om möjligt ännu tydligare uttala sig kyrkofäderna:
Irenæus säger rent ut: nattvarden är ett odödlighetens
trollmedel [2], ett läkemedel som verkar, att
[1] I den s. k. apostlaläran, vars avfattning förmodligen ägt
rum mellan 150—170 e. Kr., erinras de kristna om det riskabla
i att sjunga hedniska sånger, enär detta kan bringa den
oförsiktige sångaren i kontakt med dämonerna. (Heitmüller, anf.
arb., sid. 169.)
[2] Mycket betecknande för den gammalkristna uppfattningen
av sakramenten — såväl de hedniska som de kristna — är
följande historia som berättas av kyrkofadern Cyprianus: en
liten flicka har utan sina föräldrars vetskap av sin amma fått
att äta kvarlevor från en hednisk offermåltid. När hon sedan
är närvarande vid en kristlig offerfest, faller hon i gråtkamp,
kastar sig av och an i feber, — korteligen, hon visar hela
bilden av en dämonbesatt människa. När man räcker henne den
heliga kalken, vänder hon sig bort med sammanbitna läppar,
och då man ändå tvingar i henne nattvardsfluidet, kräks hon
upp det. (Dieterich, Mithrasliturgie, s. 107.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:22:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/krfon/0301.html
