Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här är fråga, började den moral, som krävdes av
den fromme, att sakna den nödiga sanktionen. Man
trodde inte längre, att gudarna varje ögonblick
blandade sig i mänskornas angelägenheter för att
upptäcka förborgade illdåd och straffa den
triumferande lasten, eller att Jupiter slungade sin blixt
för att krossa menedare. I proskriptionernas och
borgarkrigens tid, under en Nero’s eller en
Commodus’ regemente visade det sig tydligt, att makt
och njutning tillfaller den starkaste, den slugaste
eller helt enkelt den lyckligaste, men ingalunda den
visaste eller den frommaste. Man trodde knappast
längre på vedergällning och straff i ett liv efter
detta. De föreställningar, som man gjorde sig om
det kommande livet voro obestämda, vacklande,
fulla av tvivel och motsägelser. Betecknande för
denna stämning är det berömda stället hos skalden
Juvenalis: »Att det finns andar och ett underjordiskt
rike, en färjkarl med en stång, och svarta grodor
i det stygiska svalget, att så många tusen mänskor
på en enda färja kunna sätta över vattnet, det tro
numera icke ens barnen».
Men medan den tidens bildade, för vilka dzn
berömde satirikern Lukianos från Samosata kan
tjäna som typ, lägga sig till ro på »tvivlets mjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
