Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nått denna intensitet, hade andra faktorer förberett
det gamlas upplösning och banat väg för en ny
livsstämning [1]. Filosofin hade frigjort individen och
i medborgaren upptäckt människan. Staternas och
nationernas inbördes beröring, deras sammanväxning
till ett världsrike hade förverkligat kosmopolitismen;
i samma riktning verkade det gamla samhällets
demokratisering, den småningom skeende
utjämningen mellan de romerska medborgarna och
provinsernas invånare, mellan greker och barbarer, mellan
de olika stånden — allt detta gynnade
kosmopolitiska strömningar. Men kosmopolitismen har
alltid individualismen som sin avigsida. Den
förfinade materiella och andliga kulturen skärpte
känslan för livets lidanden, och denna stegrade känslighet
visade sig även på det sedliga området.
Sokraternas filosofi med dess fina etiska reflexioner spred
sig från tankarnes höjder ned till folkens breda
lager, och särskilt stoikerna sysselsatte sig
beständigt med »själens hälsa och sjukdomar». Man
längtade efter renhet, tröst, förlösning,
helbrägdagörelse, och man började söka dessa ting i
religionen, efter som man icke fann dem annorstädes.
Vittnesbörd om denna förändrade religiösa stämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>