Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finner man i de redan förut anförda yttrandena av
Seneca, Epiktet och många andra, och icke minst
i det uppsving, som dyrkan av Æsculapius,
läkekonstens gud, vunnit under den romerska
kejsartiden. Det är betecknande att av alla antikens
gudar Æsculapius är den, som i det längsta hållit
kristendomen stången; ju mera man i religionen
sökte efter räddning och helbrägdagörelse, desto
högre steg denna gud i anseende, man for till
Æsculapii berömda hälgedomar liksom man i vår
tid reser till fashionabla badorter. Även hos de
andra gudarna blir den hälsobringande verksamheten
det centrala; till och med Zeus och Apollo te sig
i en ny dager, de bli helbrägdagörare. Ingen kunde
numera vara gud, om han ej samtidigt var en frälsare.
I denna sjuka, efter helbrägdagörelse trånande
värld höllo nu de orientaliska religionerna sitt intåg,
förande med sig just den religiösa vederkvickelse,
som man famlade efter, men som den gamla
religionen var ur stånd att skänka. De främmande
religionerna fängslade sinnet genom sina mysteriers
förvirrande tjuskraft, som fyllde själen omväxlande
med hopp och fruktan; de hänförde genom sina
festers prakt och processionernas glans; de tjusade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
