Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rike upptaga’. Syndaren, därmed menas den
orättrådige, tjuven, rånaren, giftblandaren, tempelrövaren
och gravskändaren. Om någon ville bilda ett
rövarband, skulle han just tillkalla sådana människor.»
Origenes bemöter denna Celsi anklagelse med
den onekligen riktiga anmärkningen, att om en
kristen sammankallar sådana samhällets olycksbarn,
så gör han det i en helt annan avsikt än en
rövarhövding. Men detta hindrar icke att Celsus
verkligen pekat på en sjuk punkt i den unga
kristendomen. Det ständiga sysslandet med själens sjukdomar
förstörde icke blott skönhetssinnet, utan även den
moraliska handlingskraften; och Celsus kunde liksom
sedan Julianus Apostata hänvisa på, att de kristna
församlingarna ofta skänkte förlåtelse på ett sätt
som skadade all allvarlig moral, och att de ibland
sig hade medlemmar, som intet annat religiöst
samfund skulle tolerera. Under tredje århundradet
börjar också den offentliga skandalen att florera i
de kristna församlingarna; så snart två diakoner i
samma församling råka i delo, överösa de varandra
med de värsta tillmälen och beskyllningar för
äktenskapsbrott, bedrägeri och mord. Förvånad och
harmsen undrar man, säger Harnack, om dessa nästan
stereotypt återkommande beskyllningar varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
