Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättelse i vissa detaljer är oriktig, så finns det
ingenting som hindrar, att den innehåller en kärna
av sanning [1]; i varje fall är den ett talande
vittnesbörd om det förakt, varmed den bildade
hednavärlden betraktade kristendomens beredvillighet att
skänka syndernas förlåtelse även åt de grövsta
förbrytare, blott de betygade sin Kristustro.
»Hedendomen», säger en modärn kyrkohistoriker [2], »hade
formligen renat sig genom att åt kyrkan avge en
del av sina uslaste element. Kyrkliga skriftställare
intyga själva, att de icke-troende höllos borta från
kyrkan genom de dåliga erfarenheter som de gjort
med kristna från kyrkans läger. De kyrkliga
partistriderna, den våldsamma förstöringen av
hedendomen, dess helgedomar och konstskatter virvlade
i alla kretsar upp en massa av de lägsta lidelser
och hatfullaste råhet, och verkade förvildande på
seder och liv.»
Detta yttrande av den bekante kyrkohistorikern
står i avgjord motsättning till den traditionella
uppfattningen, enligt vilken vid vår tideräknings
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
