Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppbyggliga berättelser; hedendomen hade blivit
en skola för sedligheten, prästen hade blivit
lärare och biktfader. Här kan man, helt
generellt, tillämpa vad den engelske teologen Hatch [1]
yttrar om de grekiska mysterierna: »i de öster-
och västerländska (kristna) gudstjänsternas glänsande
ceremonier ha vi kvar rester, i enstaka fall
galvaniserade rester av något, som jag ej har mod att
kalla hedniska ceremonier. Ty om det också var
uttrycket för en mindre upplyst tro, så braktes
det dock av ett hjärta, som icke mindre allvarligt
sökte gud och strävade efter renhet än vi själva.»
Samma strävan efter innerlighet och förandligande
återfinnes även på det filosofiska området [2]. »Det
motsvarade tidens allmänna drag», säger Eucken,.
»att sätta den moraliska uppgiften icke i det yttre
verket, utan i sinnelagets innerlighet»; humanitetens
idé, som blev en omedelbar utstrålning av denna
ideala sedlighet, förefanns långt före kristendomen
i den antika kulturen, vars bästa representanter, de
må nu ha varit stoiska eller epikureiska filosofer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
