Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av Paulus som en sedlig förbrytelse, och denna
tanke, som bildar den teoretiska grundvalen för
den kristna kyrkans kättarförföljelser, varieras
sedermera med föga omväxling, men med så mycket
större eftertryck i andra av Nya Testamentets
skrifter, framför allt i pastoral- och Johannesbreven.
Nyteologen Wernle ger följande sammanfattning av
de viktigaste momenten härvidlag [1]: »Trång och
fanatisk var ju kyrkan alltsedan Pauli tid, men
dock endast utåt, gentemot de icke-troende. Varje
otrogen jude eller hedning gällde visserligen som
frälsningsmöjlig, men var dock i första hand ett
vredens barn, fånget under djävulen och skridande
mot den eviga fördömelsen. Till gengäld var den
första tiden mycket vidhjartad inåt. Var och en,
som kallade Jesus sin herre, betraktades som
medlem av församlingarna, likgiltigt, hurudan hans lära
för övrigt var beskaffad. Därav förklaras den stora
mångfalden av åsikter på samma trosgrund.
»Det ändrade sig genom utbrottet av kampen med
gnosticismen. Begreppen häresi och ortodoxi komma
nu i svang. — Häresi är avvikelse från kyrkoläran
och drar som sådan med sig uteslutning och
fördömelse. Dess motstycke är anslutningen till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
