Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rena kyrkoläran, ortodoxien; detta uttryck
förefinnes, ehuru ej fullt ordagrant, först hos Justinus.
»Pastoralbreven [1]</footnote> äro även de äldsta dokumenten
för den kyrkliga fanatismens hela vederstygglighet.
Deras polemik mot gnostikerna utmärker sig för
kyrkligt högmod, och för benägenheten att göra
den olika troende sedligt misstänkt och i hans
göranden spåra djävulens inflytande. Det sistnämnda
är lättast begripligt hos teologer, som veta hela
luftkretsen fylld av djävlar, och som till läromästare
ha Paulus, som själv redan i varje annat evangelium
såg en förförelse av djävulen. Så heter det då: de
motspänstiga äro i djävulens snara, de hänga fast
vid villoandar och djävulsläror. Men alldeles
särskilt vederstygglig ter sig den metod att göra alla
heretiker sedligt misstänkta, till vars utövande
Pseudpaulus (författaren av pastoralbreven) handleder sina
kyrkliga efterföljare. Han älskar att på sina
motståndare lassa av långa syndakataloger, i vilka jämte
fel, som de verkligen hade, även tillskrivas dem
idel sådana, som man tilltror varje gudlös människa.
Om en var, som vänder sin håg åt gnostiska läror,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
