Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kyrkan. Även kättarnas barn förföljdes av de kristna
ivrarna med outsläckligt hat; i en gammal lärobok
i kyrkorätt (Farinacius, De delictis et poenis,
Venedig 1519) finner man följande bestämmelse: »även
kättarnas barn bli rättsligen så oförmögna att
tillträda arvet efter fadern, att de ej kunna erhålla
ett öre efter honom. De skola fastmera förkomma
i ständig nöd och försakelse, liksom
majestätsförbrytarnas barn, så att för dem endast nakna livet
blir kvar, vilket man lämnar dem av medlidande,
så att detta livet blir dem till straff och döden till
tröst». Dock var det särskilt stadgat att barn, som
förrådde sina föräldrar, fingo behålla arvet [1]. Här
tycker man sig ej längre stå inför mänskliga former
av ondskan, utan inför en uppenbarelse av »das
radikal böse», av själva den onda principen.
Det gör man i själva verket också; men den
onda principen, som varit den drivande kraften
härvidlag, är ingalunda det mänskliga syndafördärvet,
utan det är kristendomens egen anda, sådan denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
