Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med en inskrift i sten, som våra dagars
forskningsarbete åter brakt i dagen [1]. »Icke kristendomen
har först sänt sitt klara och blida ljus till slavarnas
dunkla gömslen, utan stoikernas predikan gjorde
bojorna lättare för den ofrie, som fick sig skänkt
den trösten, att han efter sin sinnesart dock kunde
vara en fri man, och den i auditoriet lyssnande
herrens hårda hjärta darrade, när Epiktet, den
store predikaren vid första sekelslutet, till maktens
innehavare riktade de stränga orden: Du själv är
en slav, eländigare än varje annan; du är dina
lustars tjänare, en slav under jämmerliga fördomar».
(Geffcken, Aus der Werdezeit des Christentums,
sid. 13.)
Medan Epiktet i princip förkastade slaveriet, har
däremot kristendomen från första stund erkänt och
sanktionerat denna institution, i vilken man endast
ville se en yttre företeelse, som icke berörde
människosjälens högre funktioner, och i
överensstämmelse härmed voro många av den äldsta
kristendomens martyrer själva slavägare, vilket även var
fallet med abboter, biskopar, påvar, kloster och
kyrkor. Redan de första kristnas hållning gent emot
slaveriet återspeglar för övrigt synnerligen klart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>