Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I samma grad som den yttre naturen, så är även
mänskosjälen en hemlighet för de äldre kristna;
icke häller på detta område känna de något
lagbundet skeende, utan allt är godtycke och frihet.
Man som det hemlighetsfullaste ter sig det i
egentlig mening innersta i själslivet, det omedvetna med
sina gåtlika yttringar, vilka ej ansågos härröra från
människan själv, utan från en ande, en ängel eller
dämon, som än tänktes innerligt förbunden med
själen, än som ett främmande väsen, som inträngt
i kroppen genom en av dess många porer, och
sedan behärskar människan. Här ligger ursprunget
till föreställningen icke blott om det dämoniska,
utan också om den helige ande, vars verkningar
tänktes fullkomligt analog till dämonernas, blott
med den skillnaden, att de stodo i det godas tjänst.
Dessa naiva föreställningar sträcka sig långt i de
teologiska tankegångarna; hela den kristna försonings-
och frälsningsläran, liksom å andra sidan
inspirationsdogmen, står och faller med den barnsliga antika
psykologin [1]. Där nutidsmänniskan vet sig stå inför
yttringar av det omedvetna, som även de äro
underkastade det lagbundna kausalsammanhanget, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
