Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tro mena sig vara kristna och till en viss grad också
äro det. Om det också ligger någon överdrift i
Eduard von Hartmann’s en gång [1] fällda yttrande,
att de starkaste makterna i mänskolivet utgöras av
den religiösa känslan och dumheten, så kan det
dock icke nekas, att vis inertiæ, tröghetens lag,
även i vår tid spelar en dominerande rol på det
religiösa området. Att en mängd av vår tids
människor i sitt inre icke brutit med kristendomens
huvudstycken är påtagligen ett resultat av å ena
sidan en längtan efter en tillvaro, som är
angenämare och mindre osäker än den vederbörande själv
för ögonblicket äger, och å andra sidan av en ytlig
tanklöshet, som av ren slöhet accepterar de kristna
vulgärföreställningarna, efter som valet står mellan
dessa och det tomma intet. Det är denna
sinnesriktning och de därur framgående föreställningarna
och motiven, som i verkligheten åsyftas, när man
i »samhällsbevarande» kretsar talar om religiösa
värden, som måste räddas åt folket, därest detta
ej skall gå under i moraliskt och fysiskt förfall.
Det nu sagda gäller den stora massan av dem
som bekänna sig till kristendomen, de stilla i
landet, vilkas religiösa känsloliv för de maktägande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
