Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur skonerten Henriettas loggbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förmodligen hade ryssen brådtom, ty vi hade ej ens hunnit
lofva upp, innan jagaren sköt ett löst skott och kort därefter
ett skarpt, hvilket slog ned en kvarts kabellängd framför bogen.
Jagaren har närmat sig från styrbord och anropat oss på
engelska.
Kl. 2 em. En rysk officer, tydligen en löjtnant, har kommit
ombord jämte sex man.
Han var ovettig på oss, därför att vi inte lagt bi fort nog,
men han fick svar på tal.
Jag fick lägga fram konossementen till skärskådande, och han
genomgick dem mycket noga.
»Föra ni krigskontraband?» frågade han.
»Ja, om saltad fisk kan kallas för sådant», svarade jag.
Under det att löjtnanten genomgick mina papper, fingo hans
karlar upp luckorna och snokade i lasten.
Styrmannen sökte hindra dem, men då ställde sig ett par gynnare
bakom honom och hotade att skjuta, hvarför undersökningen
fick ostördt fortgå.
De funno som naturligt var inte något slags kontraband.
Sedan löjtnanten fyllt sin mission, gick han upp på däck.
»Hvad skall detta betyda?» frågade jag.
»Vet ni inte det!» utbrast han förvånad.
»Huru i alla svedda skulle jag förstå annat, än att ni trakassera mig»,
gaf jag honom till svar.
»Det är krig», upplyste han mig.
I första häpenheten visste jag inte hvad jag skulle svara honom,
ty min tanke var, att gamla Sverige råkat i trångmål.
Adjö då med skutan!
»Krig!» var det enda jag kunde säga.
»Just så! Vi ha krig med Norge», förklarade han, och då föll
en sten från mitt bröst.
Det gällde alltså inte oss, utan folket på andra sidan Kölen.
»Tackar för upplysningen», skyndade jag mig att säga. »Och
hvad är orsaken till gruffet?»
»Tvister angående norra gränsen», upplyste löjtnanten. »Norrmännen
ha på eget bevåg lagt gränsen till Passvikselv, och de
vilja inte lyssna till vår regerings framställningar.»
»Jo, jo, få ni dem att ta reson, kunna ni mer än vi svenskar»,
inföll jag, åt hvilket yttrande han skrattade.
»Nu få de själfva bära ansvaret för sitt tilltag», fortsatte han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
