Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur skonerten Henriettas loggbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi följde den norska kanonbåten, under det vi talade. Han
kom allt närmare.
Flaggan syntes tydligt, ty den blåste ut af farten. Folket sprang
omkring ombord. Det var tre personer uppe på bryggan.
De hade inte brytt sig om att signalera åt oss att lägga bi.
Förmodligen tyckte de, att detta var onödigt, då vi inte gjorde någon fart.
»Inom tio minuter ha vi dem här», sade löjtnanten. Och så
svor han, men på ryska.
Styrman Ohlsson har goda ögon. Jag hade lagt märke till,
att han gång efter annan haft långkikaren till ögat i riktning
mot land.
Han kom nu fram till mig.
»Får jag säga ett par ord till kapten?» bad han.
Vi gingo afsides, så att ryssarne ej kunde höra hvad vi sade.
»Kapten skall få se på något lustigt», började han. »Den
där norsken vill jag inte ge många öre för.»
»Hvad menar styrman?»
»Tag kikaren och sök kranbalksvis om babord, strax till vänster
om den höga bergstoppen.»
Jag gjorde, som han bad mig om, men inte såg jag något.
»Det är ett örlogsfartyg, som för rysk flagg», sade han. »Inte
är det någon stor best, men han skjuter god fart.»
När jag stödde kikaren mot ett af vanten, sade han:
»Låt inte ryssarna märka något. Hvarken de eller norskarne
ha hållit utkik, men det har den där gynnaren gjort i stället.
Han styr kurs hitåt.»
»Vid Neptunus har ni inte rätt, styrman», utbrast jag, ty nu
hade jag fått korn på den gråmålade krabaten.
»Hvad tror kapten det är för ett slags fartyg?»
»En mindre kryssare. Det är märkvärdigt, att de där karlarne
på kanonbåten äro så blinda, att de inte se honom.»
»De ha hela sin uppmärksamhet riktad på oss och kunna väl
inte tro, att en ryss skall sticka ut från deras egen skärgård.»
»Ett sant ord, men det är ingen ursäkt.»
»Ska vi varna dem?» frågade styrmannen.
»Kommer aldrig på fråga. Vi hålla oss fullt neutrala. Hissa
vi signaler, skall löjtnanten säkert ta reda på hvad de betyda och
sedan hindra oss. Det torde inte vara några tvifvelsmål om huru
den här affären kommer att sluta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
