Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från gnisttelegrafstationen på Nordkap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp i tornet, och där stod han nu uniformsklädd och med
karbinen på armen, den nordligaste vaktpost i hela världen.
Hvad gjorde de nere i Kristiania?
Jag såg framför mig folkmassan på Karl Johansgade. Det var
tusentals människor, hvilka i en oafbruten ström vältrade sig upp
till slottet, och där trädde kungen fram till fönstret.
Allas hufvuden blottas, och en af de våra håller tal. Man hör
knappt hvad han säger, men man anar, att han talar för
fosterlandet, och tillförsikt att den rättvisa saken skall afgå med
seger råder öfverallt.
Nu svarar konungen.
Han tackar folket och gläder sig öfver, att det är ett enigt
Norge, som samlat sig. Också är han medveten om, att alla skola
göra sin plikt. Han å sin sida skall inte svika, utan offra lif
och blod.
Alla hurra, och så sjunges nationalhymnen.
Ja, nu om någonsin bör Kristiania vara klädd i fästskrud.
Ebbesen träder in och aflägger rapport. Allt är i ordning.
»Vi telegrafera till Narvik», säger jag och går själf till
telegrafen.
»Mottagit underrättelsen om krigsfara. Alla beredda. Gud
skydde fäderneslandet», telegraferar jag.
Plötsligen rusar Ebbesen till fönstret.
»Hansen ger tecken åt oss», utbrister han, och vi skynda upp
för stegen.
I juli fyllde jag femtiofem år och är således en man, som inte
befinner mig i ungdomsåldern. Det oaktadt kom jag fort nog upp
till taket.
»Det ser ut, som om någon ångare styrde kurs hitåt», ropade
Hansen, långt innan jag hann upp.
Jag fattade tuben med darrande händer och lade den mot
räcket i den riktning Hansen utpekade.
Mycket riktigt! Där visade sig rök vid östra horisonten. Det
måste vara flera fartyg.
»Örlogsmän?» frågade Ebbesen.
»Kan inte så noga säga», upplyste jag. »Vänta ett par
minuter.»
Vi stodo darrande af förväntan. Inte ett ögonblick släppte
jag tuben från ögat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
