Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lord Roseburys jaktfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
massa villebråd, och det kan ni anrätta. För öfrigt kunna ni andra
gå ut på jakt. Det blir oss ett dubbelt nöje nu, när vi kunna
rädda lifvet på ett par dussin människor.»
Medan lorden talade, utdelade stewarten maten efter underofficerens
anvisningar.
De fingo inte stor portion hvar och en af dem, men så godt
var det, ty deras magar hade antagligen inte tålt vid allt för
mycken föda.
Emellertid åto de glupskt och gjorde snart slut på förrådet.
Stewarten hade genast gått i författning om anrättandet af
villebrådet, och nu fick han hjälp af de ryska soldaterna.
Vi andra åto litet konserver och begåfvo oss sedan iväg för
att skjuta mer villebråd.
När vi ropade på Johannesen, var denne borta. Hvart och
när han gått, visste emellertid ingen.
För att göra en lång historia kort vill jag blott nämna, att
vi sköto kolossalt med vildt. Kanske var det de hungrande ryssarne,
som gjorde, att vi ansträngde oss till det yttersta.
Rosebury återkom dagen därpå och hade funnit de efterblifna
karlarna, hvilka dock icke repade sig förr än efter flera dagar.
De andra fingo en af våra ryska vägvisare med sig och begåfvo
sig åstad dagen därpå.
Huruvida de nådde kompaniet eller ej, vet jag inte. Men de
hade med sig proviant för minst en vecka, och den ryske vägvisaren
svor på att föra dem till Karasjo på tre dagar.
Bennet-Hoggins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
