Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amiral Makaroff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu förstod jag hans plan.
Han ville ådraga sig deras uppmärksamhet och narra dem att
styra en annan väg.
Många minuter dröjde det inte, innan de fingo syn på honom.
Han fortsatte att ro och låtsades ej se eller höra dem, oaktadt de
hojtade till honom af alla krafter.
Att han tog i syntes af spänntagen. Jöllen flög fram öfver
vattnet.
De följde. Det blef en kapprodd, hvars make jag inte sett.
Ryssarnes båt var tydligen tungrodd, men det fanns många armar,
som höllo i årorna. Följden blef, att de vunno långsamt men
säkert.
Visserligen aflägsnade de båda båtarne sig från oss, men vi
kunde följa dem. Olavs plan att lura dem från deras förra kurs
hade emellertid lyckats, ty de styrde söderut i stället för mot öster.
Efter en kvarts timmes rodd hade de kommit långsides med
jollen och höllo fast den med båtshaken.
Vi sågo Olav gå i den ryska båten, som tog jollen i släp och
styrde upp mot en af kryssarne.
Hvad ämnade de göra med honom? Att de inte kunde skada
honom förstodo vi, men icke desto mindre var jag orolig för
pojken, ty behandlingen skulle nog bli hård, kände jag hans
egensinnighet.
Jag låg och spejade utåt hafvet till långt fram mot
eftermiddagen. Ej ett spår syntes till af honom, och jag uppgaf hoppet
att få se honom.
Ryssarne hade mycket att göra.
Hufvuddelen af deras flotta syntes ha dragit sig söderut. Jag
förmodar, att de gingo rundt Vaerö för att sedan fortsätta mot
Narvik.
Endast de två skadade fartygen och ett par kryssare till lågo
kvar, och på regelbundna tider syntes en jagare komma och gå.
Antagligen gick den med order mellan de kvarvarande och hufvudflottan.
Så ängslig jag än var öfver Olavs öde, så måste jag likväl
ha mat. Jag skyndade att kasta matbitarne i mig, men återtog
fortast möjligt min observationsplats.
Timme efter timme förflöt. Jag hade tagit kikaren med mig
och höll den nästan oafbrutet för ögonen.
När man blott har en enda son, är det bittert, att han skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
