Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amiral Makaroff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tagas ifrån en. Tro inte ett ögonblick, att jag skulle vilja förebrå
gossen hans tilltag. Han hade ju gett sig i väg endast för att
rädda oss andra, och i djupet af mitt hjärta kände jag mig stolt.
Ingen af de öfriga karlarne skulle varit i stånd vare sig att
hitta på en sådan plan eller haft mod att utföra den. Men allt
detta hade Olav dock kunnat.
Herrn får förlåta en faders stolthet, men fanns det många af
det slaget som sonen min, skulle allt ryssen få se sig om två
gånger, innan han slog till.»
Återigen blef det kväll. Vid horisonten lyste solen brandgul,
och det var inte svårt att se, att en storm vore i antågande.
Jag misstänkte starkt, att det skulle bli ostlig vind. Detta
skulle inte vara till skada för haveristerna, som i så fall kommo
i lä under Moskenaes, men vi skulle få svårt att reda oss på
kryssen in mot Narvik.
Så snart det blef mörkt, skulle jag ge mig åstad.
När jag ansåg tiden vara inne, ämnade jag just ge befallning
om, att seglen skulle hissas, när jag tyckte mig höra ett rop.
»Ryle» – det är båtens namn – lät en stämma ehuru svagt.
Kunde det verkligen ha varit någon, som ropat? Jag trodde
först, att jag hört fel, men så löd ett rop till i natten.
»Det är pojken», sade jag. »Fort upp med seglen! Vi skola
möta honom.»
En aning sade mig, att det var Olav. Hvad hade den galen-
pannan haft för sig? Kunde han ha kommit åt jollen och rott
obemärkt af ryssarne?
Huru som helst länsade vi för focken ut genom gattet. Jag
tordes inte föra mer segel för att inte gå förbi honom i mörkret,
och väl var det.
Jag hojtade och fick svar strax därpå.
»Ryle ohoj! Här är jag.»
»Hvar? Jag ser inte båten», skrek jag åt honom.
»Har ingen båt, far», svarade han. »Jag ligger här på rygg
och flyter».
I ett nu var jag framme och släppte fockfall, ty jag litade inte
på, att de andra skulle göra det fort nog. På ett tjugotal stegs
afstånd simmade pojken, och jag såg hans hvita kropp höjas och
sänkas på vågorna.
Några duktiga simtag, och han befann sig vid babordssidan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
