Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Patrullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag kom undan den gången, men också visste jag hvar åtminstone
en af mina motståndare befann sig.
Försiktigt höjde jag geväret och tog stöd mot en trädgren.
Visserligen kunde jag inte se något, men jag riktade ungefär
mot den plats, där jag antog, att han befann sig. Jag hade nu
godt korn och lossade skottet.
Det kändes precis som på skjutbanan. Om jag väntat att få
höra ett dödsskrik, misstog jag mig grundligt. Allt var
olycksbådande tyst, ända tills en ny kula kom och tog bort en kvist
alldeles öfver mitt hufvud. Nej, här var det för obehagligt att
ligga. Jag förutsåg, att min motståndare skulle rikta mot samma
punkt och kröp för den skull ett par steg åt sidan. Att jag inte
misstagit mig märktes, ty ett nytt skott, lägre än det förra, kom,
och Gud vet, om jag inte blifvit träffad, för den händelse jag
legat kvar på min förra plats.
Nu börjades skottväxling jämväl på vår högra flygel. Således
hade Fjellstad också råkat ut för samma obehag som jag. Han
var en säker skytt, gammal jägare, och för honom var jag lugn.
Värst däran trodde jag, att det skulle bli med Brun. Han var
hetsig af sig och nervös äfven på skjutbanan, och antagligen var
han inte bättre däran vid detta tillfälle, när han befann sig i
fiendens närhet, en skottafla för fientliga kulor.
Äfven han hade öppnat eld, och striden var således i gång
längs hela linjen.
Huru skulle den aflöpa?
Detta var mycket svårt att afgöra. Vi hade liksom ryssarne
reträttvägen fri. Det var bara att göra marsch bakåt, och skogen
skulle skydda återtåget. Ett ögonblick tänkte jag, att det vore
bäst, om vi droge oss undan för att på så sätt locka ryssarne
med oss i riktning mot fältvakten, men så skämdes jag att draga
mig ut ur striden, när ingen anledning därtill fanns.
En tio minuter hade förgått på så sätt efter hvad jag fann,
när jag såg på min armbandsklocka. För mig var det, som en
evighet förrunnit, sedan det första skottet lossades.
Strax därefter vände jag mig till Müller och frågade honom
om han visste, på hvem Brun sköt.
»Det är en karl, som ligger strax söder om vägen», anmärkte
han. »Midt framför oss ligga fyra stycken, just i skogsbrynet».
Detta var en nyhet för mig. Jag hade endast upptäckt en
enda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
