Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfverrumpling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De knuffade mig tämligen omildt ditin. Officerarne hade just
slutat sin måltid och påtändt sina cigarretter.
»Hvad står på?» frågade kaptenen, när vi inträdt i rummet.
Tolken lämnade honom antagligen en redogörelse för hvad
som passerat, ty den ryske officern rynkade bistert ögonbrynen
och gaf Mikael order att öfversatta följande:
»Du har konspirerat mot oss, och detta är detsamma som en
säker dödsdom. Hade inte anslaget i tid blifvit upptäckt, skulle
det gått illa för det ryska kompaniet. Nu skall du däremot bli
vittne till huru norskarna själfva gingo i sin egen fälla, och sedan
skall du få ditt straff.»
Kvinnorna stodo bleka vid spisen och hörde på. Min hustru
bad om nåd för mig, men kaptenen körde bort henne.
Hurudana mina känslor voro, kan jag inte beskrifva. Hårdt
var det i alla fall, att jag skulle med lifvet få plikta därför, att jag
velat göra mitt fosterland en tjänst, och minst lika illa blef det,
om inte värre, att mina landsmän skulle gå i fördärfvet.
Nästa våldshandling, som utöfvades af våra förtryckare, blef
att binda oss.
»Ni skola inte varsko det norska kompaniet», upplyste Mikael
oss. Jag gaf mig själf ett tyst löfte att ge honom betalt för
gammal ost, om jag blott komme lös, men utsikterna härför voro i
detta ögonblick inte så värst stora.
Patrullen förde oss sedan ur rummet och lade oss ute på
gården.
Knektarna hade redan hunnit komma ut ur ladan. Ett par
af dem sparkade till mig. Man hade väl berättat för dem min
andel i det planerade öfverfallet.
De ställde emellertid upp sig, och sedan marscherade de upp
till höjderna, som lågo norr om stugan.
Där bredde de ut sig i skyttelinje och uppförde några slags
grafvar till skydd mot de våras kulor.
Allt detta kunde jag se, men dock inte komma mina landsmän
till hjälp. Huru jag svettades och våndades vet endast vår skapare.
Efter en stund bar man upp oss till den högra höjden och
kastade oss där under en gran.
Månen sken helt klart på himlen. Vi kunde tydligt se gärdet
väster om gården och den blanka sjön på andra sidan om ladan.
Våra landsmän skulle komma västerifrån, från
Boianssæskistuen, där de förmodligen ämnat öfvernatta. Troligen ansågo de,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
