Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svarta kabinettet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannen, ty dennes prestige kommer landet i dess helhet till godo
och kastar alltid ett förklarande skimmer öfver »de norske fjelde».
Man slår på reklamtrumman, och den utvalde underlåter inte
att begagna sig af tillfället.
Har man t. ex. gjort en upptäcktsfärd, så gör man – äfven
om företaget misslyckats – ett stort nummer af saken och låter
det förvånade Europa veta, att en af Norges söner återigen gjort
ett storverk.
Man är emellertid inte benägen att ge fullt samma erkännande
åt andra. Typiskt är i detta hänseende Nansens s. k. nordpolsfärd,
hvarom man talar med en viss beundran öfver hela
världen. I Norge ihjältegs hertigens af Abruzzernas resa med
samma ändamål, oaktadt den djärfve upptäcktsresanden dock kom
polen närmare än den norske sportsmannen gjorde.
Samma är förhållandet med konstens och litteraturens handhafvare.
När Europa ideligen hör talas om den och den mannens
förträfflighet, stannar man med att tro, att han verkligen är förträfflig.
Norge skulle icke vara det smarta affärsland, som det är, om
det icke förstode att vid behof begagna sig af dessa extra hjälpmedel,
som man användt så lång tid och så mycket arbete på att
framalstra.
Det ges någonting, som norsken insuper med modersmjölken
– politik. Pojkarne slåss i skolan, innan de fyllt tio år, vanligen
emedan de kommit i gruff angående politik.
Förr utgjorde unionen med Sverige tvistefrågan; tills helt nyligen
munhöggs man om lämpligheten af monarkiskt eller republikanskt
styrelsesätt.
Alla äro politici i detta land. En följd blir också, att man
använder vetenskapsmännen, litteratörerna och konstnärerna, då
det blir frågan om utrikespolitiken.
Efter unionsupplösningen med Sverige 1905 tillsatte man inte
alltid diplomater till envoyéposterna vid de utländska hofven. Den
bästa kvalifikationen till sändebudspost var den blifvande ministerns
världsrykte, huru litet han än var hemma i diplomatiska
frågor.
Orsaken härtill är inte svår att utröna. Man vet väl, att
Norge aldrig kan komma att spela någon diplomatisk roll i utlandet.
De få inlägg, som det lilla, fattiga landet i detta hänseende
skulle kunna göra ’ne vaut pas la peine’. I främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
