Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När Trondhjem föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du öfverdrifven»
»Åhnej, det behöfs inte. Grahn, som de skickade ut med
patrullen i natt, är en duktig karl. Han skulle för länge sedan ha
varit tillbaka, om inte något sattyg varit i görningen. Ryssarne
ha tagit både honom och patrullen, när de försökte nå fortet.
Hade inga ryssar befunnit sig norr om oss, skulle han oförmärkt
ha kommit fram och sedermera hastigt begett sig på hemmarsch
igen, ty han visste huru viktigt det var för oss att få veta
orsaken till telefonskadan.
Om jag gissar rätt, komma ryssarne att i daggryningen anfalla
äfven oss från landsidan.»
»Du borde tala med kapten om saken.»
»Och få ovett därför att jag lägger mig i det, som inte angår
mig. Nej pass, jag tror, att man dröjer. Kunna officerarne inte
lista ut den saken af sig själfva, skall jag inte gå dem i vägen.»
»Dina ord ha oroat mig», förklarade Johannessen.
»Strunt, hvad som skall ske, kommer att ske, sade min gamle
far. Men vill du lyda mitt råd, väcker du en af löjtnanterna. De
ha sofvit nog för resten. Ge dem en antydan om nödvändigheten
att hålla utkik äfven mot norr och öster, så har du uppfyllt allan
rättfärdighet.»
»Du är inte så dum, Mathesen», anmärkte hans kamrat. »Hvarför
blef du inte officer?»
Den andre bligade argt på talaren.
»Försökte jag inte, kanske? Men den tiden var jag lat, och
nu får jag bota för den sjukan.»
Han tystnade plötsligt och kratsade ut pipan i spottlådan.
Johannessen gick mot dörren.
»Passa telegrafen och telefonen under tiden», bad han, och
Mathesen nickade bifall.
Knappt hade den vakthafvande underofficern hunnit utom
dörren, förr än sergeanten ringde upp telefonen.
»Är det Hambaaranes?» frågade han. »Jaså, det är du Mæland»,
fortsatte han. »Jag ville endast varsko er att hålla god
utkik på Hassel i dag. De ämna nog anfalla oss från ryggsidan,
och det är bäst, om ni hjälpa till att förhindra den saken. Ja,
det var bara detta, jag ville säga.»
Han ringde af och återtog sin plats, där han blef sittande,
tills löjtnant Vigeland inträdde. Då reste han sig upp och stod
i gifaktställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
