Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen öfver död man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allt sedan kriget bröt ut. Förut hade jag en dräng, men han fick
gå ut, han också, med de andra.
Skrattet gjorde mig misstänksam. Vi hade det inte just så
bra, sedan fienden kommit till bygden, och dock kunde min unga
hustru visa ett gladt humör midt uppe i landets stora sorg.
Försiktigt smög jag mig fram till fönstret.
Hon stod vid spiseln och bredvid henne en lång ryss. Han
såg ut att vara tjugufem år eller så, en vacker pojke.
De pratade med hvarandra eller rättare sagdt de talade med
åtbörder, ty hvarandras språk förstodo de nog inte. Men lifligt
intresserade syntes de vara.
Jag kände ett stygn i mitt hjärta.
Nog visste jag, att hon som flicka varit yr, ja, litet obetänksam
af sig, men nu, sedan hon blifvit gift, hade jag inte märkt
ett spår af något i den vägen.
Likväl stod hon där med en ung man, och han var dessutom
en af landets fiender.
Först tänkte jag gå in och göra ett slut på deras samtal,
men så föll det mig in, att här gafs det ett tillfälle att pröfva
henne. Trots kölden stannade jag därför, ett stumt vittne till
deras förehafvanden.
Mycket fick jag då inte se – till en början. Han ville hjälpa
henne att röra i gröten, men hon nekade. Då han blef närgången
och ville fatta hennes hand, slog hon honom på fingrarna, men han
svarade med ett högljudt skratt, hvilket gjorde mig ursinnig.
Nu var gröten kokt. Hon lyfte af grytan, och så var den leken
slut. Därpå gick hon ut ur stugan för att hämta mjölken.
Skyndsamt gömde jag mig bakom knuten. Det knarrade under
hennes fötter, ty snön låg till ett par tums djup, och frosten
satte till. Efter ett par minuter kom hon tillbaka och gick in i
stugan utan att ha lagt märke till mig.
Återigen fick jag lust att gå in. Jag tyckte, att mina misstankar
voro obefogade och nästan skämdes öfver dem. Men känslorna
växlade. Strax därpå var jag rädd, att hon skulle förråda
sig, och ännu gafs det ett tillfälle att förhindra olyckan.
När dörren öppnades och hon trädde in, stod ryssen på lur.
Han fattade henne om lifvet och kysste henne, och hon var nära
att stjälpa ut mjölken ur fatet.
Jag bet ihop tänderna. Profvet skulle alltså ske just nu, och
jag hvarken kunde eller ville förhindra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
