- Project Runeberg -  Kriget Norge-Ryssland /
317

(1906) [MARC] Author: Iwan T. Aminoff - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen öfver död man

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hon satte mjölkfatet från sig och slog efter honom, men han
var inte sen att fatta hennes händer. Därpå drog han henne ned
i sitt knä. Hon gjorde först motstånd, men blef sedan sittande.

Den kyss, han nu gaf henne, mötte intet motstånd.

Hvad skulle jag taga mig till?

Min första känsla var att rusa in och döda dem båda två,
men jag fann, att min hämnd inte skulle bereda dem tillräckliga
kval. Särskildt på henne ville jag hämnas, ty hennes skuld var
dubbel. Hon hade bedragit mig, men också sitt land.

Slutligen fick jag en idé.

Med tunga steg nalkades jag dörren, för att de skulle höra,
att jag kom och kunna rätta sig därefter.

När jag trädde in i rummet, stod hon vid spiseln, och han
satt i motsatt ända af stugan, stirrande ut genom fönstret.

»God dag!» hälsade jag.

»God dag», svarade hon. Hennes stämma lät litet darrande,
men i öfrigt bibehöll hon i märkvärdig grad sin sans.

»Har du fått en ryss i stugan?» frågade jag och såg förvånad
på henne.

När kom han hit?»

»För ett par minuter sedan: jag kan inte bli af med honom.»

»Är han inkvarterad här?»

»Det vet jag inte», svarade hon. »Han visade ett papper,,
men jag vet inte hvad som står att läsa på det. Det är ryska.»

»Jaså», sade jag lugnt. »Förmodligen skall han väl stanna
här. Bäst är det nog att inte köra bort honom, ty det kunde
skaffa oss obehag.»

»Hur gick det med affärerna?» frågade hon för att få samtalet
in på ett annat, mindre farligt område.

»Prosten tog hela lasset», anmärkte jag. »Har du maten färdig,
skulle jag vilja äta, ty jag är hungrig som en varg.»

I själfva verket hade jag den största svårighet att få ned den
minsta bit, men jag måste ju spela min roll väl, så att de inte
fattade några misstankar. Framför allt borde jag vara kallblodig
och göra allt för att kvarhålla ryssen öfver natten;

Jag pekade på maten och ställde fram en stol åt honom.
Han satte sig och deltog i måltiden, kastande förstulna blickar på
min hustru. Svårt var det inte att ertappa deras förstulna ögonkast.

Han hade lärt sig några norska ord, och dem upprepade han
flerfaldiga gånger, hvilket kom dem att skratta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:22:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krig1905/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free