Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vrængen »korkas».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plötsligen vända. Hvad orsaken härtill var, fingo vi aldrig reda på.
Förmodligen hade de på något sätt blifvit skrämda.
Högljudda rop hördes emellertid. Det var påtagligt, att de,
som varit på de ryska ångarne, nu kämpade för lifvet ute i de
kalla vågorna.
»Följ mig, Tveraas!» befallde korpralen. »Vi måste rädda
dem.»
»Hvad skall det tjäna till», afbröt honorm Knudsen retligt.
»De få stå sitt kast.»
»Vi kunna väl inte låta dem drunkna midt för våra ögon»,
invände jag.
Nere vid stranden låg en julle. Vi skyndade oss ned. Endast
en åra låg i båten, men Flatebö vrickade den tämligen raskt framåt.
Månen kastade sina silfverstrimmor öfver vågorna, hvilka glittrade
likt diamanter. Jullen rullade häftigt under vrickningen, och
vi närmade oss olycksstället. Det gjorde ett skräckjagande intryck
att se vraken och de för lifvet kämpande människorna.
Några klängde sig fast vid masterna och skorstenarna. Andra
åter flöto på spillrorna eller sökte rädda sig genom simning.
Den första, vi fingo upp, föll handlöst ned på botten af båten
och började kasta upp. Han hade svalt många kallsupar. Ännu
två till och den lilla farkosten var fullastad, men ännu myllrade
det af nödställda omkring oss hvilka anropade oss om hjälp.
Vi fingo inte lyssna till deras böner. Båten bar inte flera.
Stum vände Flatebö fören mot stranden.
»Vi kunna sätta dem i land på skären», sade jag. »Då hinna
vi bärga fler än om vi ta den långa vägen till bryggan.»
Flatebö vände genast jullen. Han gillade mina ord. Snart
sågo vi de tre, som vi bärgat, räddade på närmaste holme och
begåfvo oss åter ut.
Fem gånger gjorde vi turen, och då kommo våra torpedbåtar
ändtligen dit och deltogo i räddningsarbetet.
Den sista sändningen räddade förde vi med oss till posteringen.
Vi ville inte låta flottan ensamt skörda hela äran af bärgningen.
När vi landade, emottogos vi med hurrarop från kamraterna.
De hade varit åsyna vittnen till vårt förehafvande. Stor blef
deras förtjusning, när vi förde fångarna med oss till stugan.
Det var en officer, löjtnant, och två matroser, alla bärande
ryska flottans uniform. Som de voro dyblöta gåfvo vi dem nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
