Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till järnvägslinjens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nyfikenheten afgjorde saken.
Han satte hastigt på sig packningen och fortsatte den afbrutna
färden, sporrad af tanken att snart skulle han få syn på den
annalkande ryska bataljonen.
Den kunde ej gärna vara långt borta.
Tyst! Hvad var detta? Bedrogo hans öron honom, eller
hade han ej hört ljudet af skott?
Jo, nu hördes det åter och tydligare än förut.
I svindlande fart fortsatte han framåt, öfvertygad om att
patrullen råkat i strid. Han hade endast att följa skidspåren,
hvilka syntes liksom mäjslade i snön.
Inne i småskogen tycktes patrullen befinna sig. Några steg
förde honom dit, och snart upptäckte han karlarna, där de sökte
dölja sig bland träd och buskar.
De voro så sysselsatta med skjutningen, att de knappt lade
märke till hans ankomst. Endast en af dem vände sig om, när
han hörde ett lätt knakande bland grenarne, men när han såg,
att det var en civilklädd fortsatte han den afbrutna eldgifningen.
Den unge svensken kastade sig och sökte betäckning. Han
tyckte sig åter genomlefva den tid, då kan fullgjorde sin
vapentjänst, och denna extramanöver roade honom.
»Alldeles som på mötesplatsen», tänkte han.
Ett skarpt hvinande kom honom att trycka sig ned mot snön.
Så hördes åter ett hvisslande och ett anslag mot trädstammen
bakom honom.
Detta hade han ej tänkt sig, när han oreflekteradt begaf sig
till platsen, där striden utspann sig. Nu fann han till sin
obehagliga öfverraskning, att de ryska gevärskulorna lika lätt uppsökte
honom som norskarna.
Men dessa hade då åtminstone gevär i handen och voro i
stånd att försvara sig. Han åter var vapenlös.
»Bäst att dra sin Matts ur skolan», tänkte han och började
krypa bakåt.
Då slog honom tanken på, att ryska patrullen sannolikt hade
försökt kringgå de norska patrullkarlarna för att afskära deras
återtåg. Om så vore fallet, hade hans läge blifvit än mera kritiskt,
och det var osäkert, om han någonsin skulle komma tillbaka till
sina kamrater.
Han ångrade bittert sitt obetänksamma steg och skulle velat
ge mycket för att ha det ogjordt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
