Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till järnvägslinjens försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och äfven kamraternas belägenhet hade han glömt. De hade
bort varnas för att få tid att komma undan. Den ryska bataljonen
gick ju på skidor och skulle snart nå järnvägslinjen. Hvem visste
för öfrigt, om den ej följdes af en ännu större styrka?
Han hade lyckats krypa några 10-tal meter tillbaka och ansåg
ögonblicket vara inne att fortsätta på skidorna. Också reste han
sig upp och skyndade därifrån så fort han förmådde. Hunnen
knappa hundra meter därifrån hörde han en kort, skarp knall och
kände ett häftigt slag mot vänstra armen. Troligen hade han
slagit sig.
Nu gällde det att springa på kapp, ty att han var upptäckt
förstod han af skottet. Ännu en knall, men kulan flög förbi hans
hufvud. Det ringde i hans öron af lufttrycket och han hukade
sig ofrivilligt ned.
Så öfver mossen, ett kritiskt ögonblick, ty nu blefve han
blottställd under åtminstone en minuts tid. Märkvärdigt nog blef han
ej beskjuten, förr än han stod i begrepp att inträda i skogen.
Tydligen hade förföljarne för ett ögonblick släppt honom ur sikte,
och dessa sekunder blefvo kanske hans räddning.
Han stod på toppen af en hög brant med ungefär 30°
lutning. Utför denna måste han, och han tog en kraftig sats för
att ytterligare påskynda farten. Snön yrde omkring honom, men
han stod stadigt på benen. Väl nedkommen till plan mark igen
grep han stafven för att med dess tillhjälp öka stegen. Den vänstra
armen kändes onaturligt stel, och när han krökte den, märkte han
att den var våt.
Blod!
Den hvita tröjan var färgad röd, och blodet sipprade ned
droppvis på snön.
Egendomligt, att han inte märkt, när han blef sårad. Det
måste ha inträffat, när han kände slaget mot armen, men det
förvånade honom, att smärtan ej var större. Var det verkligen ej
värre? Det hela måste betraktas som en ren bagatell.
Han hade ej tid att förbinda sig, utan fortsatte. Visserligen
kände han sig upphettad, men han tillskref detta den raska gången.
Skada blott att armen blef allt stelare. Att intet ben var träffadt
förstod han, ty han kunde både lyfta och kröka den skadade
lemmen.
Efter en stund kände han sig matt. Det var en verklig lycka,
att ryssarna inställt sin förföljelse, ty han måste sakta farten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
