Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En förtviflad belägenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningsmannen framkom till stationen. Han var nu vid sans och kunde
stödd af fransmannen bege sig upp på rummet.
»Ni måste laga att miss Cater kommer hit», var det första
ord han sade.
»Jag skall så göra», lofvade mr Paquin. »Ynglingen skall få
göra en färd till, så snart han hvilat ut.»
»Tack», sade svensken och sjönk matt ned på soffan.
Fransmannen lade försiktigt en kudde under hans hufvud.
»Bäst är att skåda litet fram i framtiden», sade han.
»Hvad menar ni?
»Jo, jag misstänker, att ni få upplefva många obehagliga
saker häruppe i bergen. Ser ni, på flera dagars tid kunna vi inte
vänta hjälp. Denna måste komma österifrån nu sedan Bergen
fallit. Innan linjen blir klar tas en ansenlig tid i anspråk. Under
denna måste alla dessa människor lefva af så godt som ingenting,
ty det lilla förråd, som hopats här, är en ren obetydlighet.
Säkerligen komma skidlöpare att gå upp hit, medförande mat, men
ni kan nog tänka er, att det blott blir några munsbitar.
Det värsta af allt blir dock, om den flyende bergensiska
styrkan, som gifvetvis följer järnvägslinjen, kommer hit, innan linjen
är klar. Då blir den ena villan värre än den andra. Utan tross
och kanske packningar också stå trupperna hjälplösa, och jag
fruktar, att excesser skola uppstå, hvilka blifva fruktansvärda.»
»Ni gör mig orolig. Tänk på miss Cater.»
»Jag har nog gjort så också, ja, jag kan säga, att jag gjort
allt hvad som stått i min makt. Återstår att se, om man
respekterar mina anordningar, men härom är jag inte alldeles öfvertygad.»
Efter några timmars tid kommo miss Cater och Bennet-Hoggins
till stationen. Den senare satte sig flämtande i en stol.
»Det var den värsta färd, jag gjort», sade han. »Och dock
följde jag de redan upptrampade spår, som förde hit.
»Snart ha vi väl de andra passagerarna här också?» frågade
Paquin.
»Nej, det tror jag inte. De ha fått reda på, att inga rum
finnas att tillgå och föredraga att stanna i vagnarna, som hållas
uppvärmda af värmeledningen, så länge detta räcker.
En och annan kommer kanske hit för att skaffa mat, ty de
ha mycket ondt om dylik.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
