Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I lappkåtan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En hund kom springande. Han sökte rundt omkring bland
buskarna, men försvann kort därpå med ett lätt skall.
»En sanitetshund», sade han. »Den söker efter sårade.»
»Hunden är människans trognaste följeslagare»,
sade hon. »Det är ett ädelt värf, som den här hunden fått sig
anförtrodt. Mången människa gör mindre nytta.»
Bullret af galopperande hästar närmade sig, och då de vände
sig om, sågo de general Ovesen med stab rida uppför höjden.
Komna dit upp, stannade de, och generalen hoppade med
ungdomlig spänstighet från hästryggen samt lämnade tyglarna
till en ordonnans.
En soldat skyndade fram med ett stativ, på hvilket han hastigt
skrufvade fast en tub, och därefter placerade han instrumentet i
generalens närhet.
General Ovesen underhöll sig en kort stund med sin
omgifning. Därpå föllo hans ögon på den unga engelskan.»
»Gifve gud att edra underrättelser vore sanna», sade han.
»Norge behöfver dem.»
»Jag går i god för dem», svarade hon.
Han förde handen till mössan och gick sedan fram till tuben,
genom hvilken han länge betraktade såväl ryssarnas som
norskarnas trupprörelser.
Under tiden gjorde den svenske journalisten sig förvissad om,
att lapparna hade spännt för renarna, ty han vågade ej tro annat
än att den norska hufvudhären måste draga sig tillbaka till
Kristiania, om den ej dessförinnan blifvit utsatt för ett fullständigt
nederlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
