Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det stora slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och spärrade vägen med tvenne döda hästar framför sig, och
hundratals flyktingar hade med svårighet gått förbi hindret utan att
tänka på att borttaga detsamma, så att de efterföljande
kamraterna skulle komma fram.
En ung löjtnant, nästan en pojke, stod på fordonet och bad
de förbigående hjälpa till att skaffa det i diket, men ingen lystnade
till hans ord.
När han såg, att hans uppmaningar förklingade ohörda, drog
han sin revolver.
»Du skall lyda», sade han och grep en bredaxlad infanterist
i armen.
»Låt bli det där!» sade karlen. »Låt mig gå.»
»Nej, lyd order.»
Med ett våldsamt grepp slet mannen sig lös, och då
löjtnanten tog ett steg för att ånyo gripa honom, slog soldaten honom
med knuten näfve i ansiktet.
Blek som ett lik höjde den slagne sin revolver. En kort knall,
och mannen förde händerna till sin sårade axel och föll stönande
ned mot fordonet.
»Jag skjuter er, om ni inte vilja lyda!» skrek löjtnanten vildt.
»Hugg i här, eljest ..»
Han hade ej talat ut, förr än ett dussin kraftiga näfvar grepo
i vagnsspillrorna och drogo dem åt sidan. Själf lyftade löjtnanten
med en soldats tillhjälp upp den sårade och bar honom från vägen
in i en stuga.
Nedför kanten hade några akjor med förspända renar rusat
så att snön yrde om dem. De styrde ned mot Grette, försiktigt
undvikande att komma i kontakt med de flyende.
Vid Hegg måste de passera vägen, och de första akjorna hade
lyckligt kommit förbi, då de sista häjdades af några kavallerister.
»Hvad vilja ni?» frågade aftonbladets korrespontent, då
fordonen stannat.
»Vi rekvirera slädarna för öfverstens räkning», sade en
underofficer.
»De tillhör mig», svarade Lindh med hård röst. »Jag låter
inte beröfva mig dem. Ni ser ju för öfrigt, att det är en dam i
den andra släden.»
»Vi lyda endast order», genmälte sergeanten.
»Man har ingen befälsrätt öfver oss. Vi äro
krigskorrespondenter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
