- Project Runeberg -  Kriget Norge-Ryssland /
448

(1906) [MARC] Author: Iwan T. Aminoff - Tema: Russia, War
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under fredens tecken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

plötsligen uppträder till Norges försvar? Då kunde det gå
ryssarna illa.

Därför måste de forcera fredsunderhandlingarna.»

»Och vara billiga i sina fordringar?»

»De önska endast norska Finnmarken.»

»Som inte kan ha något större värde.»

»Åh nej, men härmed vore en gammal tvistefråga ur världen.
Jag är rädd för, att norskarna förlora mindre på den affären än
vi engelsmän.

Men nu till något annat.

Vi skola väl äta lunch?»

»Ja, som du vill», svarade hon. »Jag har inbjudit en
person dit.»

Hon rodnade, och han skrattade åt hennes förlägna min.

»Han är välkommen. Jag antar att det är en han?»

Hon böjde på hufvudet till svar.

»Nå hvad är det för en person?» fortsatte fadern.

»En svensk.»

»Jaså, mr Lindh kan jag anta. Du har skrifvit om honom i
dina bref.»

»Ja, han har varit mycket, mycket uppoffrande.»

»Kan nog tänka det. Han har emellertid varit osynlig sedan
jag kom hit till Kristiania.»

»Det är blyghet, pappa.»

»Är han till den grad blyg! Det lät emellertid inte så i dina
bref. Snarare trodde jag, att han var en tilltagsen herre.»

»Så snart det gällde någon fara, ja. Men nu är han rädd
för att visa sig efterhängsen efter hvad jag kan förstå.»

»Sjung ut, min flicka lilla. Vi två bruka inte ha några
hemligheter för hvarandra.»

Hon vred händerna nervöst om hvarandra.

Det var ju på det hela taget bäst att låta honom få veta hela
sanningen.

»Jag tror, att han tycker om mig», sade hon.

»Naturligtvis.»

»Ja, men mycket ser du pappa.»

»Alldeles ofantligt, förstås.»

»Så mycket att han skulle vilja gifta sig med mig.

»Nå, har den gynnaren friat?» frågade han och sökte sätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:22:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krig1905/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free