Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att segra öfver den samma. Verkligheten motsvarade dock
på långt när icke dessa öfverdrifna föreställningar. Sällan
hade Sverige varit mera oförmöget att föra krig än nu.
Visserligen hade dess välde genom de många krigen
oupphörligt ökats och omfattade nästan alla kuster af
Östersjön. Utom det nuvarande Sverige och Finland hörde
till det samma Ingermanland, Estland, Liffland, Stettin med
en del af Hinterpommern, hela Vorpommern, Wismar med
kringliggande område, samt ett stort stycke land mellan
Elbe och Weser, med de stora städerna Bremen och
Verden. Dess landsgräns mot Norge, Ryssland och Tyska
staterna upptog en längd af mellan tre- och fyrahundra mil.
Men sammanfogningen mellan de skilda delarna af detta
stora rike var ännu bristfällig och osäker. Den nyvunna
gränsen gick ofta fram midt igenom landskap, hvilka förut
utgjort ett helt under en annan öfverhet. Visserligen lågo
rundt om den långa gränsen talrika fästningar, såsom
Viborg, Kexholm, Nöteborg, Nyenskans, Narva, Reval, Riga,
Stettin, Stralsund, Wismar, Stade, Carlsburg, Marstrand och
Bohus, med en besättning i fredstid af icke mindre än
20,000 man. Men landet omkring fästningarna var så
vidsträckt, att det först efter mansåldrar kunde tänkas vara
stadigt fastväxt vid det gamla landet och bidraga till det helas
försvar. I synnerhet var detta förhållandet med de forna
danska landskapen Skåne, Bleking och Bohuslän. Äfven
på Gotland, i Halland och i Jämtland rörde sig i befolkningens
inre starka krafter, som sträfvade till en återförening
med det gamla fosterlandet. Ännu gälde dansk lag i
Halland och talades danskt tungomål på Gotland. I Skåne och
Bleking stod hela förvaltningen, den borgerliga lagen,
kyrkoordningen och beskattningen fortfarande på dansk
grund.
Utom denna orsak till inre svaghet, hvilken manade
Sverige till fred, fans en annan icke mindre talande. Landet var
fattigt. Öfver dess vida yta var spridd en fåtalig befolkning,
hvilken allra högst kan skattas till två millioner menniskor.
Ännu lågo vida marker utan häfd och odling. Många redan
upptagna hemman hade åter blifvit öde. Tunga skatter hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
