Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtföljt de långa krigen. Under de tre sista åren hade missväxt
ytterligare ökat nöden. »Här står så illa till med allmogen»,
skref en af den tidens anseddare män, »så det är otroligt.
Gud förskone oss från krig». Men äfven om den allmänna
välmågan varit större, skulle förmågan att föra krig varit
nästan lika ringa. Statens kassor skulle åtminstone varit
tomma. Under den långa förmyndarestyrelsen efter Karl
X Gustafs död hade nämligen oordning och slapphet så
insmugit sig i förvaltningens alla grenar, att det nästan
förefaller otroligt. Oaktadt tunga skatter tryckte folket, klagade
sålunda kammarförvaltningen gång efter annan för rådet att
hon ej funne någon utväg att tillgodose statsverkets behof.
Ofta saknades penningar till att aflöna de svenska
sändebuden vid främmande hof. Arbetet på örlogsvarfven låg
alldeles nere af brist på medel. Ingen ville längre, för
aldrig så hög ränta, försträcka kronan mera mynt. I de många
fästningarna dogo soldaterna af hunger och rymde flocktals.
Kläder och vapen saknades. »Nästan intet», sade man i
rådet, »är i så slätt tillstånd som vår militie».
Det enda sätt, som rådet visste, att hålla »verket gående»,
var att genom förbund med främmande makter förtjena stora
underhållspenningar. Sättet kunde dock icke förordas. Att
ingå förbund på fördelaktiga penningevilkor var i allmänhet
ganska lätt. Sverige var en stormakt för sin tid. Jämför man
det med andra land, finner man, att när det hade 2 millioner,
hade England 5 millioner, Danmark icke fullt en och Norge
icke ens en half million invånare. Men det ena löftet skulle
taga det andra. För de penningar, som främmande makter
gåfvo Sverige, ville de hafva understöd af Sveriges ypperliga
soldater, och detta åter kunde endast leda till krig. I samma
mån som penningevinsten vardt svenska utrikespolitikens
egentliga driffjäder, vardt kriget sålunda blott en tidsfråga.
Det kunde plötsligt uppkomma i öster, vester och söder, ja,
oafsedt eller i strid med Sveriges egna intressen.
Sådan var ställningen, då Feuquières gjorde sitt intåg i
rikets hufvudstad. Från höjden af Södermalm, der den
knaggliga vägen gick fram mellan små torfklädda kojor, såg han
nedan för sig den egentliga staden omgifven af isbelagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
