Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjärdar. Vintersolen glänste i sin nedgång på fönster och
tornspiror. På malmarna kunde han icke räkna hälften så
stort antal af de senare, som vi, och om han kunnat
utröna huru många menniskor, som bodde i hela staden, skulle
han fått antalet till endast en sjundedel af vår siffra. Men
deremot såg han ofvan husraderna afteckna sig mot den
molnfylda himlen det väldiga tornet »Tre kronor» med sina mörka
öppningar, ur hvilka stucko fram trettiofem grofva stycken.
Likt en sinnebild af Sveriges krigsära reste det sig ur den
gamla konungaborgen, högt öfver den låga, torftiga omgifningen.
Dagen efter sin ankomst sökte Feuquières få uppvakta
den man, hvilken denna tid ansågs hafva största makten i
rådet, nämligen rikskansleren grefve Magnus Gabriel de la
Gardie. Men denne hade rest till landet på ett barndop.
Tvärt emot bruket for Feuquières efter honom. När han
ändtligen lyckats utverka ett samtal, visade det sig dock att
rikskansleren var otillgänglig för alla hans förslag. Allt hvad
Feuquières begärde var, att en svensk truppstyrka skulle
öfverföras till Tyskland. Men rikskansleren ville se tiden an
och undvika allt som kunde leda till allvarsamma förvecklingar.
Den rådande penningenöden omöjliggjorde för öfrigt
alla rustningar. Å andra sidan ville han af hela sin själ, att
förbundet fortfarande skulle stå fast; med andra ord att
Frankrike skulle fortfarande betala underhållspenningar utan att
Sverige gaf något i stället. Feuquières misströstade. Af
rikskansleren väntade han sig ingenting vidare. Och den unge
konungen, visste han, sysselsatte sig nästan aldrig med
utländska statssaker. Denne var dessutom för tillfället med sin
moder enkedrottningen på Jakobsdal (nu Ulriksdal), der han
tillbragte tiden »med lekar och julnöjen». Af det stolta, men
slappa och sins emellan söndrade rådet slutligen kunde han
vänta sig ännu mindre understöd. »Dessa herrar», skref han,
»äro högeligen obeqväma för sina bästa vänner, och det
skulle ej förundra mig, om det hände dem någon olycka».
Det fans ett medel för Sverige att undgå krig utan
att nödgas uppsäga förbundet med Frankrike. Detta
medel var fredsmäkling. Redan hösten föregående år hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
