Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underhållspenningarna. Hvad han hittills utbetalt hade endast räckt till
för sjelfva utrustningen af trupperna. Men att gifva efter från
hans sida hade varit det samma som hela underhandlingens
misslyckande. Han var ock slugare än så. När han en
gång fått svenska regeringen att gå sina ärenden, ville han
icke utan vidare släppa henne åter fri. De kommissarier,
som rådet sändt att underhandla med honom, sökte vränga
och förtyda det ingångna fördragets ordalag. Men en tvist
om dettas tolkning skulle endast gifva anledning till
ytterligare uppskof. Han valde i stället en annan väg, som ännu
ingen försökt.
Karl den elfte var vid denna tid en nitton års yngling.
Två år tidigare hade han såsom myndig konung tagit säte
i riksrådet. Hans uppfostran hade varit mindre väl
vårdad. Föga inblick hade han derunder fått i det svåra värf,
hvartill han kallats, att stadfästa och försvara det stora
välde, som hans fäder nyss grundat och hvars fogningar
ännu voro så osäkra och vacklande. Djerf och outtröttlig i
alla krigiska öfningar, härdad och van vid kroppsrörelser af
alla slag, hvilka han också mest af allting älskade, hade han
gjort sitt inträde i det stora, så länge mäktiga och
allenastyrande rådet såsom en blyg och försagd yngling, hvilken icke
funnit ord för sina tankar. Men det hade legat mycket stål
i hans lynne. Häftigt och egensinnigt af naturen, en motsats
till faderns, hade det fritt fått utveckla sig utan att
någonsin känna de sjelfbeherskningens band, som en bättre ledd
uppfostran skulle hafva skänkt det. Bland sina jämnåriga
och sin närmaste omgifning hade den unge fursten aldrig
tålt någon motsägelse. Hans vilja hade varit lag. Med
flata klingan hade han med egen hand straffat officerare,
som icke nog hastigt åtlydt hans befallningar under de
krigiska lekarna. Också hade hans hastiga »gemöt» och starka
viljekraft varit nogsamt kända inom denna trängre krets.
Nu voro två år gångna sedan han tillträdt regeringen. Han
hade öfvervunnit sin första blyghet. Synkretsen hade
vidgats och lusten att herska äfven här stundom infunnit sig.
Den myndige konungens närvaro i det makliga och sins
emellan söndrade rådet hade också gjort sig märkbar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
