Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lärda betraktelser. Sedan han, liksom i förbigående,
framstält sina klagomål öfver de svenska kommissariernas
vankelmod och undflykter, gick han såsom ärlig soldat rakt på
saken. Enkelt och okonstladt framhöll han, hurusom man i
Sverige icke visade den ringaste erkänsla mot hans monark,
som dock alltid stått på Sveriges bästa, och bönföll hos
konungen, att Sverige måtte betala sin hedersskuld till
Frankrike. Oerfaren i allt hvad som hörde till de utrikes ärendena,
var denne snart fångad i den listige diplomatens nät. Det
stod ju fast, tyckte han, att Sverige lofvat Frankrike hjelp.
Men i sådant fall vore det ju också en hederssak, att löftet
noggrant uppfyldes. Någon tvist derom borde icke,
hederligt folk emellan, kunna uppstå. Utan att rådföra sig
med någon af sitt råd, lofvade han derför, kort och godt,
att trupperna innan juli månads utgång skulle vara
öfverförda på tysk botten.
När rådet åter samlades, för att öfverlägga om
trupptransportens fortsättande, gjordes visserligen skarpa
invändningar mot detta beslut, hvilket rikskansleren numera gjort
till sitt eget. Sedan trupperna kommit öfver, sade man
mycket riktigt, vore krigets utbrott endast en tidsfråga. Och
kriget skulle icke föras för Sveriges utan för Frankrikes
intressen. Äfven om rättvisa och fördelar, anfördes vidare,
manat Sverige att hjelpa sin bundsförvandt, funnos ju inga
medel till allvarliga rustningar. Flottan låg till största
delen otacklad på varfven. Dessa stodo öde utan arbetare.
Hären saknade vapen och förnödenheter af alla slag.
Danmark, på hvilket man i händelse af fara aldrig kunde lita,
skulle sannolikt ingå förbund med Holland och genom sin
sålunda förstärkta sjömakt spärra förbindelsen med de
tyska landskapen, der fälttåget i sådant fall redan från början
vore så godt som förloradt. Man borde i stället, sade man,
hålla fred och »sätta sin hemstat i godt skick, så att man
icke behöfde se främmande i händerna, utan kunde bestå
af egna krafter och allenast skatta främmande subsidier som
en bisak». Men dessa sanningar gjorde intet intryck på rådets
flertal, som var af samma tanke som rikskansleren. Det
invändes från detta håll, att ingen hade ringaste afsigt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
