- Project Runeberg -  Kriget mot Danmark 1675-1679 /
29

(1885) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bohuslän. Samtidigt sändes en mindre afdelning på båtar
längs kusten för att anfalla den svenska hären från sidan, om
denna skulle göra min af att hålla stånd. Ascheberg, som
endast räknade omkring 3,000 man under sitt befäl, drog sig
dock vid underrättelsen om Gyldenlöves anfall genast
tillbaka och intog en fördelaktig ställning bakom Qvistrums bro.

Under tiden hade Karl den elfte fortsatt sin resa från
Kungsör. Hvart han kom, hörde han endast klander och
klagomål öfver flottans olycka. Missnöjet i landet var allmänt.
Om blott viljan varit med, sade man, skulle flottan varit stark
nog att uträtta storverk. Den, som icke kände sig minst sviken
i sina förhoppningar, var konungen sjelf. Flottans olycka hade
med ett slag krossat alla hans planer till ett framgångsrikt
fälttåg. Endast med hennes tillhjelp kunde man undsätta de
tyska landskapen och, hvilket var hans älsklingsplan,
öfverföra kriget på danskt område. Nyss förut hade han nedsatt
en kommission för att granska de tyska generalernas åtgärder
och utröna orsakerna till olyckorna vid Rathenau och
Fehrbellin. Denna kommission var riktad mot den gamle
riksmarsken. Han förordnade nu en ny sådan för att granska
riksamiralens sätt att föra befälet öfver flottan. Samtidigt
skref han till Stockholm och befalde, att så många fartyg, som
ännu kunde hålla sjön, genast åter skulle löpa ut. Dagligen
mönstrade han trupper, inspekterade fästningsbyggnader, eller
befalde förråds anläggande, »hafvandes intet annat tidsfördrif»,
säger hans följeslagare, den fromme fältbiskopen Haqvin
Spegel,
»än dagligt bekymmer». — Han trodde, att alla kunde
verka lika så rastlöst som han. Men ju mer han sträfvade,
dess mer började han inse, att så icke var förhållandet. Hvart
han blickade, rådde endast oordning och modlöshet. Han
ville straffa, men på hvad sätt? Det var icke ögonblickets
fel, som var orsaken till alla motgångar; denna låg hos
den föregående styrelsen. Redan voro, såsom nämdt är, två
af dess högste ämbetsmän, riksmarsken och riksamiralen,
anklagade. Men det var svårt att finna domare, som icke voro
vänner till de anklagade, och ville han sätta sig öfver
domslutet och ändock straffa, skulle det kanske utbryta öppet
uppror i landet. Ställningen kunde icke gerna vara mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 26 07:54:39 2020 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/krigda1675/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free