Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtviflad. Han försjönk allt mera inom sig i dyster trumpenhet.
Ingen rådsherre hade fått åtfölja honom på färden. Han
skref numera icke heller till någon, icke ens till rikskansleren.
Liksom öfvergifven af alla, gick han sin egen väg, under det
att de, som bort vara honom till råd och hjelp i nödens stund,
fortforo i Stockholm att sins emellan tvista om de minsta
småsaker.
Lyckligtvis försvann snart faran af ett norskt infall. När
Gyldenlöve fick veta, att Karl den elfte den 4 november
ankommit till Venersborg med, såsom ryktet öfverdref,
ofantliga stridskrafter, drog han i största hast tillsamman sina
trupper och tågade tillbaka öfver gränsen. Äfven de norska
trupper, som under tiden infallit i Vermland, gingo åter hem,
sedan de fåfängt sökt att storma Eda skans. Karl den elfte
ville nu ofördröjligen följa efter Gyldenlöve. Han brann af
åtrå att i öppen strid få kämpa med fienden. Visserligen
kunde han endast medtaga på tåget sitt garde och
lifregementet till häst. Men han hoppades icke dess mindre, att
det med norrmännen skulle blifva »en kort process». Den
milda väderleken, som alltjämt fortfor, lade dock oöfverstigliga
hinder i vägen mot utförandet af denna plan. Hvarken
elfvar, sjöar eller kärr buro, fastän man redan var inne i
slutet af november. Bristen på goda kartor var ej den minst
känbara. Sålunda måste konungen, sällsamt nog, skrifva till
landshöfdingen i Örebro med anhållan att få låna den karta,
som han sett honom förra vintern innehafva och hvilken
förefallit honom tillförlitlig. — Snart infunno sig åter flere
olycksbud. Redan i början af december kommo dunkla rykten,
som mälde, att Wismar fallit och att den nybygda
fästningen Carlsburg i Bremen tagits af biskopen af Münster.
Ännu voro de visserligen endast hemska förebud, men de
skulle snart blifva sanning. I anseende till den blida vintern
måste man äfven göra sig redo att afslå en dansk landstigning
i Skåne, nu sedan flottan icke längre med någon större styrka
kunde utlöpa. Konungen kallade till sig generalguvernören
derstädes Fabian v. Fersen för att erfara något om landets tillstånd.
Hvad denne berättade var icke egnadt att minska bekymren.
Der var ett öfver höfvan »slätt tillstånd». Besättningarna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
