Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var den djerfve partigängaren från Torstenssons, Wrangels
och Karl X Gustafs dagar, generalen af kavalleriet Rutger
von Ascheberg.
Ascheberg härstammade från en gammal vestfalisk familj,
hvilken i början af 1500-talet inflyttat till Kurland. Redan
som tretton års pojke hade han såsom page deltagit i
trettioåriga krigets strider. Vid nitton års ålder hade han låtit
värfva sig såsom simpel ryttare vid ett hessiskt rytteriregemente
i svensk tjenst. Såsom sådan hade han deltagit i slaget
vid Wolfenbüttel 1641, deri han gjorde sig ett så rikt
byte, att han kunde lösa sig fri från ryttaretjensten och
inträda såsom friryttare vid samma kompani. Under slaget
vid Leipzig året derpå hade han sårats och sköflats inpå
bara kroppen, men hade slutligen blifvit räddad af
ryttmästaren Walter vid Stålhandskes regemente. När kriget
med Danmark två år senare utbröt, var Ascheberg kornett.
Såsom sådan hade han fört sin sqvadrons standar i det
märkliga slaget vid Jankowitz. Strax derefter hade han gjort
sig känd och berömd för djerfva ströftåg. Flere mil framför
armén hade varit hans vanliga plats, och en gång hade han
återkommit till Torstensson efter ett dylikt tåg med ett större
antal fångar än han sjelf hade ryttare. Under Torstenssons
befäl hade han sedermera stigit i graderna till ryttmästare. Efter
trettioåriga krigets slut hade han en tid varit öfveramtman
i Hessen, men »lusten till värjan och de svenska vapnens
anseende» hade snart lockat honom åter i fält. I spetsen
för sex ryttarekompanier, hvilka han sjelf uppsatt, hade
han skyndat att sälla sig till Karl X Gustafs skaror, när de
tågade mot Polen. Den ena krigsbragden djerfvare än den
andra, som han derunder utförde, hade gjort hans namn ännu
mera fräjdadt. Redan 1657 var han öfverste. I det danska
kriget, som kort derefter utbröt, hade han äfven deltagit
och hade derunder intagit slottet vid Middelfart samt åtföljt
svenska hären på dess äfventyrliga tåg öfver Stora Bält.
Under stormningen af Köpenhamn hade han svårt sårats,
efter en tapper strid, som kostat hans regemente öfver 200
man i döde och sårade. — Han var nu sedan föregående år
generallöjtnant af kavalleriet. Hans fälttåg i Bohuslän under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
