Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna envisa tystnad, denna likgiltighet för allt såsom ett
tecken till, att hans förstånd var rubbadt.
Den 2 juli kom armén till Kristianstad och inqvarterades
i byarna deromkring. Om man skulle blifva stillastående
derstädes eller gå längre tillbaka, visste ingen. Den
ena dagen gick efter den andra, utan att något beslut
fattades. Konungen lade blott handen på svärdfästet till
svar på generalernas alla föreställningar. Inom sig var han
vred på hela återtåget. Det gick honom mycket till sinnes,
att han icke kunde hindra fienden att husera som han ville.
Helmfelt framhöll väl, att den ringa styrka, hvaraf svenska
armén utgjordes, spridd som den var i vidsträckta qvarter,
omöjligt skulle kunna upptaga striden med den danska hären,
så ypperlig i alla afseenden. Härpå svarade konungen
ingenting, och generalernas föreställningar hade ingen verkan.
Feuquières, som samtidigt beskref ställningen, ansåg emellertid,
att ett ännu värre lynne än det konungen dagligen visade
vore ursäktligt. Det fans i landet, skref han, mycket folk
passande till soldater och med god vilja, men de voro
oöfvade, och nästan allt, som var nödvändigt för att föra krig till
sjös, på fältet eller i fästningarna, var så ofullkomligt, att
man kunde säga att ingenting fans i tillräcklig myckenhet.
Det skulle hafva fordrats, slutar han, det lättaste lynne i
verlden i förening med den mest fulländade verldserfarenhet, för
att kunna styra en stat i en sådan förvirring, som var
rådande i Sverige.
Ändtligen inverkade generalerna så mycket på
konungen, att denne befalde att lägret skulle befästas. Arbetet
härmed varade dock endast en dag.
Snart spordes emellertid, att danskarne intagit
Helsingborg och Landskrona stad samt att Tromp seglat med
flottan norrut, hotande med en landstigning i svenska arméns
rygg. Samtidigt indrefvos fästningens förvakter af danska
ryttare, hvilka ryktet uppgaf såsom varande danska härens
avantgarde. Det gick icke an att dröja längre. Generalerna
inlemnade en gemensam skrift, i hvilken de på det
bevekligaste bönföllo om, att armén finge anträda återtåget. Äfven
Feuquières rådde dertill. Ändtligen efter envist motstånd gaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
