Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut haft sitt läger. När detta skett, öfverlade de danska
generalerna sinsemellan, huruledes fästningen lämpligen borde
intagas. En belägring på vanligt sätt med batterier och
löpgrafvar syntes mer än vansklig. Fästningen låg på en
halfö, bildad af Helgeån och Helgesjön. På vestra sidan
var endast en smal jordremsa qvar ofvan vattnet mellan
vallen och Helgeå. På södra sidan åter, halföns spets,
var visserligen utrymmet framför fästningsgrafven något
bredare, men den yttersta udden var afskuren af ännu en graf,
hvarigenom han var fullkomligt afskild från den öfriga
delen och kallades också i dagligt tal »Beckholmem». På denna
sida låg fästningens ena port, försvarad af ett framför
liggande, mindre utanverk. Ville man från detta, den s. k.
»Halfmånen», fortsätta vägen vidare ut ur fästningen, måste man
först följa en lång stendam och derefter en 1,400 fot lång,
delvis förstörd träbro, hvarefter man längre fram kom till
nejderna norr och söder om Ringsjön. Den andra
fästningsporten låg på fästningens norra sida, också den försedd
med en »halfmåne». Här förde vägen ut öfver vida mossar
och sumptrakter till Bleking. Ensamt genom sitt läge var
sålunda Kristianstad en stark fästning. Men hon var det
äfven i sig sjelf efter den tidens fordringar. Höga vallar,
bestyckade med 78 grofva kanoner och försedda med breda,
murade grafvar, omgåfvo nämligen staden, hvilken hade
formen af en långsträckt fyrkant, på hvilken de båda
långsidorna, som hvardera hade en längd af 2,400 fot, voro brutna
i bastioner och de mot norr och söder vända kortsidorna,
hvilka räknade endast 600 fot i längd, voro raka. Genom
dessa senare förde, såsom nämdt är, portarna till fästningen.
Men tidpunkten för en belägring var ovanligt gynsam.
Det varma sommarvädret hade uttorkat grafvarna och
torrlagt en stor del af kärren. Inbyggarne i trakten, hvilka af
själ och hjerta voro tillgifna danskarne, infunno sig derför
i lägret och lofvade att visa dem säkra gångstigar och
vadställen, på hvilka de skulle kunna komma fram ända till
vallarna. Då derför Kristian den femte slutligen frågade
hertigen af Ploen, hvad hans åsigt var, svarade denne käckt
som vanligt: »Jag tager den utan ceremonier» Konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
