Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ihållande regnet. De medförda förråden började taga slut, och
inom landet kunde ingenting fås. Bönderna hade flytt, och
de få boningshusen stodo tomma. I köld och väta måste
trupperna merendels tillbringa nätterna på bara marken,
utan mat, eld eller dryck. Många sjuknade. Det var
förspelet, sade man, till kommande lidanden. Den 30 på
morgonen hade härens förtrupper kommit fram till granskapet
af Helsingborg. Dahlberg sändes förut för att rekognosera.
Han upptäckte snart, att besättningen icke var större än
vanligt. Deremot omtalade borgmästaren, att danska
hufvudarmén, som han uppskattat till 15,000 man, gått söderut. När
konungen fick höra detta, befalde han att staden genast skulle
stormas. Utsända spejare hade nämligen berättat, att
danskarne derstädes upplagt stora förråd, i synnerhet af salt, och
att det icke på länge varit en sådan rörelse i hamnen som
under den sista tiden.
Staden Helsingborg omgafs denna tid af ansenliga
jordvallar, förenade vid sjön medelst en hög strandmur. På
berget ofvan staden låg fästningen, skyddad åt landsidan af vallar
och grafvar, åt stadssidan af den branta bergsluttningen. I
midten af fästningen reste sig det fasta tornet »Kärnan»,
omgifvet af en särskild förskansning, med bastioner i hörnen
och der utanför af en mångsidig ringmur, hvilken äfven
omslöt tre större byggningar.
När fotfolket och fältstyckena anländt, lät Karl den elfte
dessa senare öppna elden, hvilken kraftigt besvarades från
fästningen och från de på redden liggande danska
krigsskepper. Fotfolket stormade derefter fram mot vallarna utan att
röna något egentligt motstånd. Besättningen drog sig upp
till fästningen, lemnande staden i svenskarnes våld. Nu
sände Karl den elfte genast en trumpetare för att uppmana
kommendanten att dagtinga. Men denne vägrade.
Uppmaningen förnyades tvenne gånger, men kommendanten svarade
med sina kanoner, hvilka anstälde stor förödelse bland de
anfallande. Under tiden sköflade de svenska soldaterna allt
som de kommo öfver »och fingo denna olyckliga vana att
plundra, som snart skulle blifva dem sjelfva till så stort
förfång». Då spred sig plötsligt ryktet, att danska armén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
