- Project Runeberg -  Kriget mot Danmark 1675-1679 /
136

(1885) Author: Gustaf Björlin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genast till anfall. Äfven danskarne avancerade, »ehuru
confusion war redan j dem», och det blef ett sådant fäktande, att
»det är intet möyeligt», skrifver ett ögonvittne, »att beskrifwa
huru det gick till». Gyntersberg sårades, hans båda
ryttmästare, Lindgren och Gustaf Ridderhjelm, blefvo
dödsskjutna samt flere officerare sårade. Lifregementet miste
sin major Karl Gyllenpistol, som sårades. Hans kornett
fick föra sqvadronen. Drabanterna gjorde äfven nu under
af tapperhet89, fastän deras oförskräckte anförare Siegroth
här vardt dödsskjuten. De stridande voro till slut så
blandade om hvarandra, att ingen kände igen vän från fiende
i den täta krutröken. Man berättar sålunda, att konungen
under det ifrigaste fäktandet satt sig i spetsen för en
sqvadron, som tycktes tveka att gå fram, och tillropat
den att avancera och röra spelet. Då i det samma
krutröken skingrat sig något, hade han till sin stora förvåning
märkt, att sqvadronen var dansk. I den allmänna
villervallan hade den kommit att stå mellan två svenska90.

I nära en timmes tid hade striden sålunda varat »med
continuerlig à la charge med pistoler och mer med wärior»
då danskarne småningom veko tillbaka några hundra steg
nordost om galgbacken. Svenskarne följde långsamt efter.
Näst Guds hjelp var det konungens tapperhet och ihärdighet,
som de hade att tacka för denna framgång. När de
åter närmade sig fienden inom skotthåll, började de strax
förlora mycket folk. Danskarne sköto nämligen på långt
afstånd för att få tid att gifva sig undan, innan deras sämre
beridna fiender hunno dem in på lifvet. På detta sätt drogo
de sig tillbaka förbi Ladugården. Här vardt en af dess
öfverstar inbragt såsom fånge. Man igenkände i honom
den oförvägne Sehestedt, hvilken några dagar förut »trugat
och prålat med stora ord» och sagt, att han ville rida
omkull och trampa ned hela den svenska armén. Han blef nu
i stället den förste fånge af högre rang, som svenskarne
togo under striden91.

När krutröken något skingrade sig efter de vikande
danska sqvadronerna, såg konungen öfver fältet åt venster,
huru infanteriet i midten gick fram till anfall92, samtidigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:23:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/krigda1675/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free