Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På motsatta stranden hade nämligen fiendens folk till häst
och fot samlat sig i stort antal för att rädda sina kamrater
ur vattnet. När de fingo se Fersen komma ridande ned på
isen, öppnade de en häftig eld mot honom. Inom få
ögonblick vardt han svårt sårad af två skott, ett i ansigtet och ett
i högra axeln, samt hade stor möda att rädda sig uppför den
branta och hala stranden och komma åter till de svenska
sqvadronerna.104 Här lyfte honom ryttmästarne vid lifregementet
Ribbing och Lettman105 ned från hästen och sände några
ryttare att hemta en vagn. De återkommo med en af fiendens
bagagevagnar, på hvilken den sårade generalen lades,
insvept i ett hästtäcke, på det att icke kölden skulle förderfva
såren, hvarefter kusken tillsades att köra till Lund, der
Fersen hoppades finna ett godt qvarter i biskopshuset.106
Under tiden såg man fiendens bagageträng i en lång
kolonn tåga fram ur danskarnes öfvergifna läger och styra
kosan rakt ned emot ån. Först kommo danske konungens egna
vagnar, alla heltäckta och förspända med svarta, ståtliga
hästar, bärande röda täcken. Någon bro fans dock icke, der
de sökte öfverkomma, och stränderna voro höga och branta på
bägge sidor. De veko derför af åt venster för att komma
ned till Käflinge bro. Härigenom kommo de midt ibland
de svenska sqvadronerna och råkade i fullständig villervalla.
Den ena vagnen körde ihop med den andra, andra välte, och
alla hade säkert »gerna vändt om». Men det var för sent.
De rikt lastade vagnarna gjorde svenskarne så ondt i ögonen,
»att de kunde intet hålla sig». Den fåtaliga trossbetäckningen
vardt snart bortjagad, och de skyndade sig att dela ett
»öfvermåttan rikt byte uti penningar, silfver och hästar».107
Middagstiden var nu förliden. Om tillståndet på andra
delar af slagfältet hade man ej den minsta aning, ty ännu
hade Dahlberg icke kommit tillbaka. Det var nära
trefjerdedels mil till det ställe, der man först kämpat med
fienden. Konungen blef derför orolig och samlade de högre
officerarne omkring sig till rådplägning. Olika förslag framstäldes.
Några ville fortsätta förföljandet, andra tyckte, att folket gerna
kunde få hängifva sig åt sköflingen af fiendens tross. Dessa
senare, hvilka helst ville plundra, menade att det danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
