Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sqvadroner af Budbergs dragonregemente, och emellan dem en
sqvadron af Otto Wellingks östgöta ryttare. Till venster om
dessa tre sqvadroner, således bakom midten af främre träffen,
stod en brigad Helsinge tremänningar, under befäl af den
häftige men tappre och såsom ingeniörofficer fräjdade öfversten
Per Larsson Örnklo. Slutligen till venster om denna brigad
tre sqvadroner: en af Herman von Burghausens dragoner,
en af Wellingks östgötar och en af Abraham Cronhjorts
nyuppsatte småländska dragoner. Det fåtaliga artilleriet körde
upp i främre träffens luckor.120
Striden öppnades af det svenska artilleriet, som med några
skott pröfvade afståndet till fienden, hvilket uppskattades till
omkring 200 steg. Det dröjde icke länge, innan äfven
danskarnes kanoner, som voro flere till antalet och större,
besvarade elden. De svenska måste derför snart tystna,
hvarefter de danska kanonkulorna orsakade mycken manspillan
i de svenska brigaderna. För att minska dessa förluster,
hvilka fienden utan att lida någon skada kunde tillfoga dem,
gaf general Schultz befallning om anfall. Brigaderna slöto
rotar och led. Pikenerarne, som utgjorde midten af hvarje
brigad, kommenderades att »högbära pikarne», hvarefter
de svenska brigaderna satte sig i rörelse framåt. Det gälde
för dem att i första hand komma öfver den smala dalsänkan
och storma upp för motsatta dalsluttningen.121
Danskarne afvaktade icke anfallet stillastående. De svenska
brigaderna hade icke väl satt sig i rörelse förr än äfven
deras spel började klinga och deras fanor fladdra. Deras högre
officerare, som höllo till häst framför fronten, stego af hästarna
och togo till hillebarderna. Kommandorop hördes, och hela
linien började i sakta mak röra sig nedför höjden svenskarne till
mötes. Då de båda linierna kommit hvarandra så nära, att man
kunde talas vid, stannade danskarne och sköto sin första salva.
Bland dem som stupade på svenska sidan var befälhafvaren
för artilleriet, öfversten Ashton, träffad af en muskötkula i
hufvudet. Nu stannade äfven svenskarne — afståndet kunde
vara omkring 80 steg — och gjorde sig i ordning att enligt
konungens instruktion »gifva fyr». Deras tre främsta led sköto
på en gång, det främsta på knä. Salvan tycktes göra god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
