Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några kanoner och stodo derför värnlösa mot dessa skott.
Deras mod var också nära slut. Ingen visste, hvart
konungen tagit vägen med högra flygeln. Man plågade sig med
»svårmodiga tankar, som falla för långt att referera». Stora
hopar af sårade soldater gåfvo sig åstad till Malmö, och
äfven lätt sårade officerare ville »icke mera lida». Det rådde
ej blott öppen villrådighet om hvad som under dessa
bedröfliga omständigheter borde företagas, utan oenighet och
tvist hade äfven uppstått och herskade mellan arméns
qvarvarande högste befälhafvare och öfverstar. Några yrkade
på, att man skulle draga sig åt Malmö, andra förlitade sig
på det utspridda ryktet, att konungen vunnit seger — hvilket
ingen trodde —, och ville stå qvar. Folket vardt allt
otåligare. Skulle fienden få fortfara att i lugn och ro skjuta
ned dem, sade man, kunde han till slut jaga dem alldeles
ur fältet. Mäster Spegel gick från afdelning till afdelning,
förmanande en och hvar att hålla ut och göra sin konungs
tjenst. Men ingenting hjelpte. Man började ropa »med full
hals» från sqvadronerna, ej mindre gemene man än
officerarne, att man önskade utan längre tvekan föras mot
fienden. Krigsrådet stannade också vid detta beslut144.
Under detta uppehåll tilldrog sig följande händelse,
karakteristisk för den tidens strider. En dansk kapten
rusade plötsligt fram mot gardets andra brigad och utmanade
dess chef, majoren Hastfehr, till tvekamp. I dennes ställe
framsprang då den tjugufemårige kaptenen Berndt von
Liewen och fälde, efter en stunds fäktande, den danske
officeren till marken, hvarefter han återvände under åskådarnes
jubel med den slagnes värja såsom segertecken145.
Krigsrådets beslut hade emellertid icke hunnit sättas
i verket, då man såg danskarne rycka fram till anfall.
Mellanrummet mellan de båda härarna fyldes snart af ridande
officerare, »hvilka med lösa tyglar hazarderade sig fram på
pistolskotts håll, dels för att rekognosera dels för att efter
sin vana göra bravad». En stund derefter var striden i full
gång långs hela linien. Svenskarnes venstra flygel höll
tappert stånd bakom landsvägsmurarna. Den starke Robert
Lichton sårades flere gånger, men gjorde det oaktadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
