Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i det förskansade lägret vid Rönneberga. Medan konungen
stode stilla derstädes, kunde den danska hären med en del
af sin styrka kringgå honom och afskära förbindelsen med
Kristianstad, der Schultz i sådant fall vore att anse såsom
förlorad. Ej längre förvillad af sitt häftiga lynne, fattade
Karl den elfte genast vigten af dessa skäl och beslöt att
anträda återtåget redan samma qväll, i skydd af mörkret.
Medan dessa öfverläggningar egde rum, hade spridda
ryttarflockar tumlat om med hvarandra på det smala område,
som åtskilde de båda härarna. Flere gånger hade det varit
nära, att deras strid skulle hafva lockat andra trupper ut på
fältet. Sålunda hade det lyckats en dansk ryttarskara att
öfverraska och taga till fånga, midt för svenskarnes ögon,
en liten afdelning gardesrekryter, med hvilken följde några
högre ämbetsmän, som förde vigtiga papper åt Karl den
elfte. De hade ej haft någon aning om, att fienden vore så
nära, emedan den kurir, som konungen sändt för att möta
dem, blifvit uppsnappad. Ändtligen gjorde det inbrytande
mörkret slut på skärmytslingen. På bägge sidor tändes
vakteldar, och trupperna fingo gå till hvila.
På svenska sidan skedde dock bivackeringen endast för
syns skull. Mörkret hade icke väl inbrutit, förr än det
svenska artilleriet och trossen fingo befallning att bryta upp och
söka sig fram öfver den djupa torfmosse, som låg nordost
om Rönneberga högar. När de voro lyckligt öfverkomna,
fick fotfolket och slutligen äfven rytteriet bryta upp och
följa samma väg. Midnatten var ännu icke förliden, då hela
armén var öfver på andra sidan mossen. Vid solens
uppgång unnades trupperna en kort rast vid Torlösa, hvarefter
marschen fortsattes mot Kristianstad. Fabian Fersen hade
redan i daggryningen med en mindre styrka aftågat till Malmö
för att förstärka garnisonen derstädes. Uppbrottet hade denna
gång skett med sådan tystnad, att fiendens förposter, fastän
de stått inom skotthåll, icke märkt det ringaste.
Då dagen inbröt, trodde danskarne knappast sina ögon,
när de fingo se, att svenska lägret var tomt och öde.
Hvart svenska hären tagit vägen, visste ingen. Kristian den
femte vredgades nu öfver, att han icke följt general Goltz’s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
